Den 22 augusti 2014 

blev vi

Make och Maka 

Det finns perioder i alla människor liv tills vi kommer till en bristnings gräns. 

Allt tar emot, hjärtat klappar hårdare, du har lust att bara brista ut i gråta så fort något går fel.

Men ändå så kämpar vi på. Varför? 

Varför kan vi oss inte se oss själva som svaga emellanåt? 

Varför vara så jävla hårdhudade?

Varför inte inse att alla har vi brister och KÄNSLOR.

Din kropp talar om för dig att vila, att gråta, att prata ut om det som tynger dig.

Vad är det vi försöker bevisa om att vara starka och för vem?

Det är bara vi själva som blir drabbade. 

Våga var ledsen och trött på det mesta!

Jag själv har just sånna perioder. Fast jag gör raka motsatsen till det jag skrev.

Eftersom jag är mer klarsynt efter allting.

Jag stänger in mig i mig själv, gråter inte, äter inte mat för det smakar ingenting.

Rasar i vikt, mår illa, har fruktansvärd huvudvärk, är ledsen, orolig.

Till vilken nytta då?

För att jag är rädd att prata om det som tynger mig.

Rädd för att tala om hur jag verkligen mår.

Fast jag har inte kommit till det stadiet ännu att jag inte fattar att gråta sig till sömns och vakna som till en käftsmäll inte hjälper mig ett dugg. 

Varför gör jag då så här?

Snacka om att det snöar. Jag kanske är en som många andra som vill ha snö bara i december och sen får det vara.

Det behöver bara snöa en månad om året, that´s it.

Men man kan inte få allt man vill.

Det som har hänt på ett år sedan jag skaffade denna bloggen är ganska mycket.

Jag har kvar mitt säsongsjobb på kyrkan, men har även sökt ett jobb via jobbet eller hur jag ska kalla det. (Så håll tummarna!)

Jag fick grävmaskinskortet så förra sommaren fick jag gräva min första jordgrav, kanske inte något kul men för mig var det ett stort kliv inom min karriär. 

Jag fick utbildningen till hjullastarkortet och den startar 17 feb. Och jag håller på att längta ihjäl mig!

Har även gått en utbildning i örebro om grundläggande kyrkogårdsskötsel och markläggande.

Sedan är praktiken klar fram tills jag börjar jobba. Snacka om att jag är på hugget, jag gör så gott jag kan för att få vardagen att funka.

Så idag har det inte hänt så mycket egentligen som det brukar göra när jag är arbetslös. 

Har plockat lite i huset, tänt i kaminen, kastat snöbollar med junior (min hund.) och plockat lite till.

Tänkte nästan gå ut och hämta mer ved och värma mig en kopp te och kanske försöka hitta någon bra film att titta på nu.

Så jag ska försöka uppdatera mig här lite oftare, jag jobbar på det.

Men det ska inte ta ett år till innan nästa inlägg, det lovar jag ;)

Tjarå!